En amerikansk komiker sade en gång i tiden:
"Jag hade en synsk flickvän, men hon lämnade mig innan vi träffades"
Alla har vi våra metoder hur vi hanterar saker och ting här i livet. Framför allt just ensamhet.
Jag hade en kompis som på discon alltid bjöd upp tjejer upp till dans. Men ingen tackade nånsin ja. Kände han sig slagen? Säkert. Visade han det utåt? Nej.
Efter x antal nej tack ställde han sig i ett hörn och dansade med sig själv. Tätt omsluten av sina egna armar. Så att det utåt sett sku se ut som om han hade nån att dansa med.
Alla är vi vår egen lyckas smed. Ibland just med extra betoning på "egen".
Eller lite som på frågan "har du nångång haft sex" svara "ja, men inte med en annan person."
