Så gick en arbetsdag...

...och kommer aldrig igen.

Tidigare så dissade jag Nicke för hans osmakliga sätt att uttala Avatar. Eivatar. Klingar lika skönt som en cirkus utan clowner.

Idag fick jag däremot bita i det sura äpplet. Uppenbarligen kan jag inte säga Paris Hilton, utan säger Peris Hilton. Nicke hade t.o.m fångat det på band.

Egentligen är det fel att jag överhuvudtaget dissade Nicke. Jag är nämligen en expert på att uttrycka mig mycket plumpt.

T.ex trodde jag länge att det heter Maldividerna istället för Maldiverna och så kan jag varken säga pyjamas eller teater

Det blir p'jamas och tjaater. Tack till både min fru och Jukka som uppmärksammat detta faktum fler än en gång, färre än hundra.

Men det absolut värsta jag ställt till med åtminstone i mitt eget tycke är när jag och en kompis såg på en fotismatch. Länge satt jag tyst och funderade. Försökte på egen hand komma till en trolig slutsats men misslyckades. När jag nått återvändsgränd efter återvändsgränd frågade jag till slut:

- Spelas den här matchen nära ekvatorn med tanke på att skuggorna är nästan osynliga?
- Det är strålkastare....du skämtar väl
- Va? Jo, eh, absolut, hehe...

Sen var det tyst en lång stund...

- Herregud, du skämtar inte!

Förlåt Nicke för dissningen.
12.02.2010 kl. 15:59

Min vän Nicke (han är speciell)

Nicke är en av få människor jag känner som totalt saknar skam. Det är helt sant.
Han kan göra sånt som ingen annan skulle göra. Eller vågar göra.

Ofta har jag mycket svårt att lyssna på de äventyr han företar sig i utmaningens tecken. Det blir för mycket. Jag rodnar och börjar skruva på mig. Klarar inte av pinsamma filmer som t.ex Borat eller Bruno. Klarar heller inte av Nicke när han frigör sig från skampålen.

Idag gick han aningen över gränsen. Så här får du inte säga till en kvinna.

Lyssna och lär (hur du inte ska göra) här
12.02.2010 kl. 12:44

Människor som tappat glöden

Såg härom veckan filmen The Road och i den var en central punkt glöden. Att aldrig tappa glöden.

Lyssnar just nu på Anne Hietanens intervju med författaren James Ellroy och kan bara konstatera:

Här har vi en man som verkligen tappat allt. Glöden, gnistan, tändstiftet.

Hur orkar nån vara så anti allt? Det måste ju ta oerhört mycket energi att inte tycka om någonting och fullkomligt stänga ut sig från omvärlden.

Han berättar bl.a att han inte läser tidningar, ser på teve eller läser böcker

Det enda jag gillar med James Ellroy nuförtiden är att han låter som skådespelaren Paul Giamatti
12.02.2010 kl. 09:48

T som i teknologi

Min kollega T har skaffat en ny telefon. Det är en mycket högteknologisk telefon som har ALLT en ung, hip och fräsch kille kan begära. Dessutom är den mycket stilren, även om den väger som en halv tegelsten.

Problemet är bara att telefonen är lite för teknologisk.

Idag när vi hade möte tog det fem minuter, jag upprepar FEM minuter för honom att få den på tyst.

Dessutom berättade Napoleon* att T inte vetat vilken väg han skulle hålla telefonen när de pratade. Förstås med påföljden att han pratade i hörluren och lyssnade i miccen.

Men snygg är den...och väldigt chic-top-notch-shit-pomfritt

*lång historia....
11.02.2010 kl. 19:11

Och vi har en...

...vinnare!

Mami skrev:
tror mej ha sett den nånstans, gissar på Kalle & Hobbe. Tänkte först Prickly City men näe, håller fast vid Kalle

Kontakta Janne eller Anne. Vem du hellre vill dejta!
(Du behöver inte vara orolig ifall de verkar vara förvånade. Båda har nämligen läst Neil Strauss bok spelet och spelar svårfångade).
11.02.2010 kl. 14:08

En utmaning

Denna dikt hittar vi i en mycket populär seriebok. Jag anser att med hjälp av språket och känslan i dikten kan du också lista ut precis vilken serie det är frågan om. Du kan inte ha missat den. Det är en omöjlighet.

Den som först knäcker nöten vinner en dejt med antingen Janne eller Anne. De betalar alla kostnader som uppstår under dejten och lovar dessutom noll pinsamma stunder.

I made a big decision a little while ago.
I don't remember what it was, which prob'ly goes to show
That many times a simple choice can prove to be essential
Even though it often might appear inconsequential.

I must have been distracted when I left my home because
Left or right I'm sure I went. (I wonder which it was!)
Anyway, I never veered: I walked in that direction
Utterly absorbed, it seems, in quiet introspection.

For no reason I can think of, I've wandered far astray.
And that is how I got to where I find myself today.

Från vilken serie?
(serie as in comic strip på engelska)
11.02.2010 kl. 12:56

Svenska riksdagsledamöter...

...har det där lilla extra som vi inte förmår åstadkomma. Igen ett praktexempel på den finska avundsjukan, vårt lillebrorskomplex. Vi drömmer, svenskarna agerar


Faksimil ur Aftonbladet
11.02.2010 kl. 08:48

Hitti vai huti?

Jukka menar att Jason Derulos kommande hitsingel In My Head är the new shit. Denna låt kommer att ta världen med storm.

Visserligen påpekar han att den inte är någon Umbrella, men nog likväl en megahit.

(Jukka bidrog också med en par minuter lång analys/reflektion varför den är så bra, men jag lyssnade inte riktigt på så jag kan inte återge hans visdomar. Förlåt.)

Jag är inte så säker. Har lyssnat på den nu tre gånger under dagen och kan inte bestämma mig. När jag t.ex hörde Ke$has Tik Tok första gången var jag såld.

Avgör själv. Är detta vårens/sommaren stora hit? (8 miljoner tittningar verkar hävda att den är det.)


10.02.2010 kl. 21:34

I wanna snooze you up!

Sedan mina tidiga tonår har jag levt i ett symbiotiskt förhållande med snoozeknappen. Jag är mycket förtjust i tanken om "bara en liten stund till".

När jag var yngre hände det sig ofta på helgerna att jag satte väckarklockan att ringa på 08.30 bara för att vakna och kunna konstatera:

Yes! jag får sova en stund till.

Mitt snoozerekord ligger på dryga timmen och nu snackar vi inte helg utan vardag när jobbet kallar.

Men när jag nu har två barn och fru så uppskattas inte mitt snoozande särledes mycket. På kvällarna strax innan vi lägger oss brukar min fru säga

- Älskling, kan du snälla låta bli att snooza i morgon bitti och stiga upp direkt väckarklockan ringer?
- Självklart, gumman.

Men varje morgon när klockan ringer...vad händer...jag snoozar. Jag vet att det är respektlöst, men det är så skönt. Även om samvetet lider. Men brukar man inte säga att ett gott samvete är det samma som dåligt minne?
10.02.2010 kl. 20:18

Klimatlöfte

Jag tycker att det är viktigt att vi månar om miljön. Det är en självklarhet. Att smeka moder jord och sakta klimatstöna i hennes närvaro är en framåtrörelse.

MEN

Det är också viktigt att komma ihåg vårt klimatlöfte. Det vill säga det vi aldrig slutar göra även om det skadar miljön. Även om moder jord vänder på sig i sängen och demonstrativt drar täcket över sig. Den dåliga stämningen ett faktum.

Mitt klimatlöfte är att jag återvinner till 80%. Vilket är ditt?
10.02.2010 kl. 15:07

Tillbaka på jobb

En vecka hemma med barnen är slut. Frun är hemma igen. Kom visserligen en dag för sent. Hon insjuknade och missade flyget, men mår bättre nu.

Märkligt att våra Thailandresor alltid slutar med sjukhusbesök. Alla utom ett för min del.

Det började med att jag opererades för många år sedan, sen blev det virusattacker och nu senast bakterier.

Men nu tillbaka på jobb. Roligt. Det är alltid lika kul att träffa kollegorna. Vi börjar med Nicke

Nicke kan inte säga A-vatar. Nicke säger Eivatar. Deit heir steir meig nåt så eitroligt. Så kan man bara inte säga.

Sen övergår vi till Jukka. Vårt återseende började med en video han visade för mig. Den var rolig. Vi skrattade och omfamnade varandra en stund. Tjöt av lycka. Sen blev det pinsamt och vi återgick till våra respektive sysslor

Här är Jukkas videolänk för dagen

Tyvärr går den inte att bädda in så du får följa länken. Jag lovar, det lönar sig

Natalie Portman rap
10.02.2010 kl. 13:31

Teamspirit

När jag och sönerna gjort nåt riktigt riktigt bra och betydelsefullt. Kanske byggt ett jättehögt legotorn eller möjligtvis om alla tre ätit upp middagen då brukar vi fira det genom att utbrista

High five, team Hansén!

En bråkdel av ett ögonblick senare möts våra handflator i ett okoordinerat kosmiskt dån! PANG! pang. (yngsta sonen brukar missa så hans pang kommer lite senare)

Sen återgår vi till vardagen. Jakten på nya äventyr fortsätter.
09.02.2010 kl. 19:55

Obrukbar kunskap

Börjar kunna FIFA07 vid det här laget...



Jag vet...
09.02.2010 kl. 13:08

I am sailing fast tvärtom

Idag kommer le wife hem. Vi ska möta henne kl 14.00 vid flygfältet. Jag vet att hon vill ha ett mycket lugnt och sansat bemötande.

Därför håller jag och barnen på att skapa en välkomstskylt modell XXL och så tränar vi in en sång som vi ska sjunga för henne.

Det här kommer hon att gilla!
09.02.2010 kl. 09:21

RATM + Larry Silván

Jag är just nu inne i en RATM fas. Kan lyssna på Rage Against The Machine i timmar. Men helst live. RATM är ett av få band så låter bättre live än på skiva.

Jag bryr mig inte alls om budskapet i låtarna. Det går mig helt förbi. På gott eller ont beroende på vilken sida av ankdammen du står på.

Det är den råa energin i låtarna som fångar mig. En energi som precis som Chuck Norris roundhousekickar dig direkt tillbaka till förra veckans torsdag när du stod i butiken och gräla med din tjej ifall ni ska äta korv eller kyckling.

Samma energi som RATM såväl lyckas förmedla finner jag konstigt nog också i en dikt. Diktaren heter Larry Silván och det var min kompis Anttu som i högstadiet introducerade mig till hans verk.

Precis som med RATMs budskap bryr jag mig heller inte så mycket om vad dikten egentligen vill säga. Kanske lite paradoxalt, men den har en tendens att stanna kvar hos mig en stund. Fylla mig med kraft.

Larry Silván var en ekenäsbo som i slutet på 70-talet gav ut en diktsamling. Som 21-åring tog han livet av sig

Läs, njut eller avsky.

Jag är inte medborgare av Finland
Jag är inte
medlem i nåt jävla samhälle
Finland och alla
länder i världen kan dra åt helvete
jag är
universums barn, solnedgångens barn
jag står ensam och ser
min generation gå vilse i en
vansinnig labyrint av maskiner och bestämmelser
jag ser
min skog utplånas av
en gata som hela tiden blir
allt bredare och allt längre
av
en stad som luktar skit
av
röda gräsklippare som är
den nya kulturens pionjärer
Den estetiska skönheten framhävs genom att
utrota alla djur
Kultur innebär att
skratta ut min generation
och spärra in den på dårhus

Larry Silván (1977)
08.02.2010 kl. 20:24

Trebarnsfar bosatt i förortsdjungeln. Precis som Kent från jeppis så jobbar jag med media, dock med säte i Vasa. Älskar antikrundan och all form av träning. Är jättenördig, fast på ett bra sätt. På ett kreddigt och spännande sätt.

Senaste kommentarer

15.04, 17:56Bloggflytt av x3m.fi/nicke_alden
25.01, 10:34Skavlan av Kati
24.01, 18:58Kungen är far till alla barnen av popcorn.ratata.fi
16.01, 22:35Trotset av lilian
14.01, 20:44Pumping Iron av annehietanen.ratata.fi