Om det inte vore så...

...kallt så sku jag direkt efter maten åka och skrinna. Efter det kanske en länkki eller en kvällpromenad. Sånt är mysigt, kvällspromenader. Redan namnet i sig vittnar om en vardagsmagi.

Men det är kallt. Svinkallt. Så jag stannar inne.

Men, rent hypotetiskt, kunde jag vara ute och skrinna just nu. Eller om en stund. Den verkliga middagen går före den hypotetiska aktiviteten.

 Sjukt kul fredagsunderhållning för den som valt att stanna inomhus hittar du här

Mitt resultat blev: yh6yh
19.02.2010 kl. 17:06

Ett kärt återseende

Hade helt glömt bort att Thomas Di Leva nångång under 90-talet när Straight Edgelivsstilen hade sin höjdpunkt samarbetade med Refused.

Refused eller Refu var ett svenskt streittarband som hade en ganska bred fanbase här i Finland.

Denna låt är så skön. Den heter Jag äter inte mina vänner. Lyssna på versen och framför allt refrängen.

ps. Hästar är också människor
19.02.2010 kl. 09:39

Dagens outfit

Självklart som bloggare hör det till med en dagens outfit. Så också i denna blogg. Idag presenteras outfitten av min kompis TW.





Eftersom det här med mode är nytt för mig och de franska uttrycken lyser med sin frånvaro tänkte jag analysera outfitten med hjälp av den svenska programledaren Ernst Kirschteiger.

Han är känd för sitt mycket mysiga språkbruk. Alla meningar i kursiv är lånade av Ernst.

Vi börjar med tröjan. TW vill helt klart förmedla någon form av naivitet, en lekfullhet. En faux fafa definitivt i rätt zeitgeist. Den gröna färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.

Byxorna är av stuprörsmodell - tyvärr något som gått ur tiden. Definitivt fashiOFF och inte fashiON. Men TW:s smala siluett bär upp jeansen även i en tid när chic:ens missunnsamma blickar blåser kraftigt. Så trots det är det hjärta, hjärna, i nån skön förening där.

Skorna känns helrätt. Ledorden just nu inom modevärlden är ålderdom, liktorn och ischias. Den gubbiga modellen i en klassisk  svart nyans får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.

Avslutningsvis, helheten. Tycker TW lyckas riktigt bra. Den rosa boan överraskar totalt med sin Serge Gainsbourgska förföriskhet. När jag ser TW vill jag bara skrika:

Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.

Den här outfitten får helt klart godkänt. Den ger en väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
18.02.2010 kl. 20:36

Att stå i skuggan av en strålkastare

Pratade just i telefon med Janne. Samtalet handlade egentligen om något jobbrelaterat men efter en stund av utväxlade artigheter kom vi in på ämnet bloggande.

Janne frågade mig hur många läsare jag har. Inte så många, svarade jag med påklistrad självbehärskning.
Men det räckte inte. Nej. Janne ville veta allt. Janne var hungrig som den Duran Duranska vargen. Janne var som den sanna strykjärnsjournalisten han är: Nyfiken. Som Tintin i Kongo (minus rasismen).

Det slutade med ett skolningstillfälle i Google Analytics. Till min fasa och hans stora förtjusning är så gott som alla mina läsare hans läsare. 60% av alla de som läst den här bloggen har gjort det via en länk som han postat.

Min blogg är alltså Jannes rester. Det lilla han lämnar efter sig när middagen är avklarad. Min blogg är Jannes fotavtryck i snön som sakta smälter bort i vårsolen.

Men, som Babben Larsson såväl sade:

"Den som hamnat på botten vet åtminstone att hon står på stadig mark".
18.02.2010 kl. 14:40

Cook Poo (det är faktiskt ett vanligt namn)

Vissa morgnar börjar bra. Världen är din mussla och i bakgrunden spelas "Here Comes The Sun" av The Beatles.

Andra morgnar börjar dåligt.

Kattskit och en stockad toalett är en mycket otrevlig kombination ifall du funderade på saker och ting som hör ihop resp inte hör ihop.

Mina hand, hela min arm känns besudlad.
18.02.2010 kl. 11:59

Spik i foten

Säg mig, fungerar spikmattan eller är det bara en bluff?

Intalar mig själv att den funkar men inte fan är ryggen i bättre skick nu än för en timme sedan.

Är årets julklapp decenniets lurjuslurendrejeri?
17.02.2010 kl. 19:32

Rulltrappan upp till gymmet

Införskaffade för ett par dagar sen en crosstrainer. Jag är och har alltid varit mycket skeptisk mot att träna inomhus. Speciellt konditionsträning. Förstår mig inte på människor som tar bilen till ett gym för att springa på en springmatta i en timme.

Nu gör jag det själv. Och ett pass varar i ca 22 minuter, eller så länge ett How I Met Your Mother avsnitt räcker (skippar reklamen, är PS trogen in i själen).

Träna + teve

Vilken kombination
17.02.2010 kl. 14:29

Visdomar

Lärde mig något mycket viktigt idag. Det handlar inte om hur maten ser ut. Det handlar om hur du marknadsför den.

Tigerkött serverades igår (grisytterfilé)

Idag blev det en vindruveöverraskning (chili con carne med äggplanta och zucchini)

Barnen åt.
16.02.2010 kl. 18:28

Så föll en tår

I vanliga fall anser jag mig inte vara överdrivet känslig. På gott och ont. Jag gråter väldigt sällan, men det händer.

Det finns dock några undantag. Undantag som likt Victorifallen får tårarna att forsa ner för mina kinder.

Ett exempel är när Julia Roberts säger till Hugh Grant i filmen Notting Hill:

"I'm just a girl, standing in front of a boy, asking him to love her"

Så fint, så känsligt. Såg filmen för första gången i militären och det blev en mycket tryckt stämning bland alla jägare och kanoniärer. Ingen ville visa sina känslor - alla var så sårbara just i den situationen.

The Notebook är ett annat exempel på en film som totalt raserar Freestylemuren jag byggt upp.

Och icke att förglömma. My Girl med Maculay Culkin. När han dör av getingsticken. Halsen krampar av ledsamhet.

Men följande video, där drar jag gränsen. Även om tårarna är av lycka så blir det bara för mycket. Speciellt när den är så väl ackompanjerad av Aerosmiths powerballad.

Kanske du sett den, kanske inte. Oavsett vad, det här är vad känslighet handlar om, eller hur?


16.02.2010 kl. 09:46

Welcome to the jungle

Fick en mycket uppskattad vändagspresent av min fru (jag gav henne choko som hon inte gillar).

Till världen ska du komma med ett dån (och lite skrik) varför inte ackompanjerat av Guns n Roses.

15.02.2010 kl. 17:30

Everything but the girl

Min kollega Nicke ska åka på semester. Redan nu ser jag hur mycket han kommer att sakna mig. Han är sån, Nicke. En man som låter känslorna likt svalorna sväva på ytan.

Han har visserligen inte sagt att han kommer att sakna mig. Men det märks. Somliga saker här i livet går inte att dölja. Saknad är en sån sak. Det kan vara en blick som försiktigt tittar ned, eller en suck som avslöjar känslan av längtan.

Men Nicke, du kommer snart tillbaka på jobb. Då får du träffa mig igen.
15.02.2010 kl. 12:50

Offentlig trots

Om jag tar barnen med och handlar är jag alltid lite nervös för utbrott. Tänk om de börjar bråka i butiken, lägga sig ner i x-ställning alldeles intill godishyllan för att träna primalskrik.

Jag har lite svårt med sånt. Skammen, du vet. Att folk tror att mina barn är dåligt uppfostrade. Det tror jag egentligen inte att de tror för barn trotsar och förr eller senare har du också en unge som ligger där och skriker.

I fredags när jag veckohandlade drabbades en tvåbarnsmamma av det offentliga trotset. Min lokala butik är rätt så stor och direkt jag kom in hörde jag skriken.

Och det var en mycket kreativ ung flicka som visade mamma hur vi rullar för dagen.

Men istället för att stressa, istället för att skrika eller att ta ungarna, hon hade flera,  snabbt ut ur butiken så fortsatte hon handla. Tog det lika lugnt som i en reklam för frukostflingor.

När barnet lade sig ner i x-ställning, ja då flyttade mamman barnet så hon inte skulle bli påkörd av en kundvagn. Och när hon sku gå vidare från köttdisken till frysdisken så placerade hon barnet lungt under armen.

Så skapas vardagshjältar!
15.02.2010 kl. 08:34

Förändringens fön...

....blåser med 1000W:s kraft.

I ett par år nu har vi skapat ett vitt hem. Det lantliga, ljusa och avskalade har en mycket framträdande roll. Dock utan att gå till överdrift. Men i praktiken betyder det att vi har målat matbordet vitt, köpt gamla stolar på nätauktioner osv.

Nu har den eran kommit till punkt. Så händer det med några års mellanrum. En dag vaknar min fru upp och ser på världen med en ny syn. Ofta brukar det korrelera med ett välsignat tillstånd, så också denna gång.

Nu ska det vita tonas ner. Fler färger, klarare kontraster.

Själv blir jag inspirerad, följer med. Försöker absolut inte sträta emot.

Så länge förändringen inte gäller val av man är det lugnt

Det känns som en ny inredningsmässig era börjar hemma hos oss. Och det känns som om vi befunnit oss i detta stadium tidigare.

Intressant att se vart det bär av, för jag har ingen aning. Men jag är med!
14.02.2010 kl. 17:14

STOP!

Hammertime.

Nu räcker det med dans på tv. Kvalitetstid med Ninjor börjar.

Ninja Assasin. Låter nästan bättre än American Ninja V:an

"Is he a ninja?"
"No, he is an american ninja..."
12.02.2010 kl. 21:34

Let's Dance

Vad är tjusningen med Let's dance? Varför kolla på en snickare som inte kan dansa, men som ändå får beröm av juryn för att han har HJÄRTA och PASSION.
Alla skrattar, tycker han är festlig och folklig. Som Stig-Helmer i Sällskapsresan. Lite tragiskt och aningen mollbeklätt, eller hur?

Men David Hellenius är en grym programledare. Vilken kille!
12.02.2010 kl. 21:22

Trebarnsfar bosatt i förortsdjungeln. Precis som Kent från jeppis så jobbar jag med media, dock med säte i Vasa. Älskar antikrundan och all form av träning. Är jättenördig, fast på ett bra sätt. På ett kreddigt och spännande sätt.

Senaste kommentarer

15.04, 17:56Bloggflytt av x3m.fi/nicke_alden
25.01, 10:34Skavlan av Kati
24.01, 18:58Kungen är far till alla barnen av popcorn.ratata.fi
16.01, 22:35Trotset av lilian
14.01, 20:44Pumping Iron av annehietanen.ratata.fi